Båtförare och sjöfart

Det maritima VHF-systemet är internationellt och fungerar till största delen med samma regler och principer överallt i världen. Användning av en maritim VHF-radiotelefon förutsätter ett radiotillstånd och ett personligt behörighetsbevis (certifikat).

Att anskaffa en maritim VHF-radiotelefon är frivilligt för en båtförare medan ombord på de flesta fartyg i yrkestrafik är den en obligatorisk utrustning. Trots frivillighet medför anskaffande av en maritim VHF-radiotelefon skyldigheter eftersom det är fråga om en säkerhetsutrustning.

Nöd- och säkerhetsjour i havsområden och på Saimen

I Finland upprätthålls både maritim VHF-nödjour samt säkerhetsjour i havsområdena och på Saimen. Sjöräddningens ledningscentraler i Åbo och Helsingfors sköter jouren i havsområdena genom sina basstationer längs kusten.

Jouren sköts året runt i alla tider av dygnet på maritim VHF-kanal 70 (DSC) och kanal 16 (talkommunikation). Dessutom har Fintraffics sjötrafikledningen ett säkerhetsradionät som utöver havsområdena passar nöd-, säkerhets- och anropskanaler samt egna arbetskanaler i Saimenområdet. Dessa myndighetsledda kustradionät har sina egna lagstadgade uppgifter.

Förbindelseavstånd

En maritim VHF-radiotelefon kan användas också för annat än säkerhetsradiokommunikation, till exempel för att diskutera med en annan båtförare. Ett typiskt förbindelseavstånd mellan två båtar på öppna havet är cirka 10–15 sjömil med en fast monterad maritim VHF-radiotelefon. Flera olika faktorer inverkar dock på förbindelseavståndet, bland annat antennhöjden.

För en direkt radiokontakt från en båt till en annan eller från en båt till en kustradiostation behövs inga förmedlande basstationer. Förbindelserna är avgiftsfria. Kustradiostationerna kan kontaktas även om förbindelseavståndet är längre eftersom stationernas mottagningsantenner har placerats så högt som möjligt.

Användning av en maritim VHF-radiotelefon förutsätter ett radiotillstånd och ett behörighetsbevis

För innehav och användning av en maritim VHF-radiotelefon behövs ett radiotillstånd. Användningen av maritima VHF-kanaler för radiokommunikation förutsätter också ett personligt behörighetsbevis för maritim radiokommunikation. För tillståndet används benämningen tillstånd för fartygsradio.

Behörighetsbeviset som är avsett för båtförare heter kusttrafikcertifikat (SRC). Dessutom finns det andra behörighetsbevis för maritim radiokommunikation som ger större rättigheter att använda radiofrekvenser och -anläggningar för sjöfart.

Följande sändare kräver inte ett behörighetsbevis: sjöfartsradare, AIS, UHF-radiotelefon och sådan personlig lokaliserings radiosändare, som inte innehåller DSC-funtion. Det förutsätter att ingen annan sändare avsedd för nödsituation finns på båtens radiostation (t.ex. maritim-VHF-, maritim-VHF/DSC-apparat eller EPIRB-nödsändare).

Vad kommer först - anläggningen, tillståndet eller behörighetsbeviset?

En maritim VHF-radiotelefon kan skaffas före tillståndet eller behörighetsbeviset. Certifikaten behöver inte visas försäljaren vid köpet. Tillståndet för fartygsradio kan ansökas om enligt egen tidtabell. Tillståndet beviljas dock först då behörighetsbeviset har erhållits eller då anteckning om den godkända behörighetsexamen har införts i Traficoms register.

Behörighetsexamina för maritim radiokommunikation

Traficom ordnar alla behörighetsexamina i Finland för maritim radiokommunikation och beviljar behörighetsbevis. Behörighetsbeviset erhåller man genom att avlägga godkänd examen i sjöradiotrafik.

För att använda en maritim VHF-radiotelefon ombord på fartyget räcker Kusttrafikcertifikat (s.k. SRC-certifikat). Det är möjligt förbereda sig för behörighetsexamen genom att studera självständigt men Traficom rekommenderar att avlägga en preparandkurs.

Traficoms publikation Handbok i VHF-radiokommunikation för radiooperatör med kusttrafikcertifikat fungerar som examensmaterial för dem som vill studera självständigt. Handboken finns på finska och svenska. En tryckt version av handboken kan beställas från Traficom. Handboken finns också på Traficoms webbplats och den kan laddas ned avgiftsfritt.

Handbok i VHF-radiokommunikation för radiooperatör med kusttrafikcertifikat

Behörighetsexamina innehåller alltid examensmottagarens föreläsningsinslag före den egentliga examen. Under föreläsningsinslaget är det möjligt att ställa frågor, särskilt om det finns någonting som har blivit oklart under självstuderingen.

Behörighetsexamina ordnas på olika orter i Finland. Examen kan avläggas på finska eller svenska. Det är också möjligt att avlägga examen på engelska men examensavläggaren ska avtala om detta separat med Traficom.

Anmälan till radioexamen för kusttrafikcertifikat

Examen i Helsingfors, telefonnummer 0295 390 242.

Övriga examensorter genom områdets examensmottagare.

Ansökan om tillstånd för fartygsradio

Du hittar blanketterna för ansökan om tillstånd under Våra tjänster. Traficom kontrollerar i samband med tillståndsansökan att tillståndssökanden innehar ett relevant behörighetsbevis för maritim radiokommunikation eller en godkänd behörighetsexamen. Om sökanden är någon annan än en privatperson ska det framgå av ansökan vem som är ansvarig radiooperatör ombord på fartyget. Den ansvariga radiooperatören ska inneha ett ändamålsenligt behörighetsbevis.

Tillståndspliktiga anläggningar ombord på fartyget

Tillståndet för fartygsradio ska motsvara radiostationen och dess anläggningar ombord på fartyget. Endast de anläggningar som är försedda med en sändare är tillståndspliktiga. I ansökan om tillstånd antecknas alla sändare som fungerar på radiofrekvenser för sjöfart. Andra sändare för sjöfart, utöver en maritim VHF-radiotelefon, är:

• EPIRB-nödsändare
• AIS-sändare
• Inmarsat-satellitsändare
• sjöfartsradar
• MF/HF-radiotelefon samt
• maritim VHF-handtelefon
• UHF-radiotelefon (maritima frekvenser)
• personliga radiosändare för lokalisering (maritime frekvenser).

Användningen av en MF/HF-radiotelefon förutsätter minst oceantrafikcertifikat (s.k. LRC-certifikat).

För tillfället beviljas en maritim VHF-handtelefon inte andra tillstånd än ett tillstånd för fartygsradio.

Om det finns en fast installerad maritim VHF utöver en bärbar apparat ombord fartyget, är det tillåtet att trafikera med den bärbara apparaten med "moderfartyget", till exempel från en jolle. Då använder den person som använder den bärbara radiotelefonen densamma anropssignalen som moderfartyget. Man bör dock tillsätta till exempel ordet "patrullbåten" eller "jollen" så att alla som följer trafiken förstår vad det är fråga om. Alla partier som deltar i trafiken ska inneha ett behörighetsbevis. Det är förbjudet att använda telefonen i land.

Avgifter för tillstånd, examina och behörighetsbevis

Namnet på den avgift som tas ut för ett tillstånd för fartygsradio är frekvensavgift. Den betalas i förskott för ett år åt gången. Avgiften baserar sig inte på kalenderåret utan den bestäms enligt tillståndets begynnelsetidpunkt.

Examensavgiften och certifikatavgiften är engångsartade. Certifikatet skickas per post tillsammans med fakturan för examens- och certifikatavgiften då behörighetsexamen har godkänts.

Traficoms avgifter för examina, certifikat och tillstånd baserar sig på kommunikationsministeriets gällande avgiftsförordning:

• Behörighetsexamen för kustrafikcertifikat/examenstillfälle 45,40€
• Behörighetsexamen för oceantrafikcertifikat/examenstillfälle 67,30€
• Avgift för behörighetscertifikat (alla certifikat) 43,75€
• Radiotillstånd för båt, inklusive någon av de följande sändarna eller en kombination av dem (VHF, EPIRB, AIS, radar) 19,43€

Båtföraren kan kontrollera sin årliga frekvensavgift med frekvensavgiftsräknaren .

DSC-funktion och MMSI-nummer

I fast monterade maritima VHF-radiotelefoner finns nuförtiden digitalselektivanrop (DSC) som standardfunktion. Den viktigaste egenskapen vid DSC är möjlighet att sända ett snabbt nödlarm med hjälp av en nödknapp. Om den maritima VHF/DSC-telefonen har kopplats till en satellitpositionsmottagare (t.ex. en GPS), förmedlas fartygets exakta position med nödlarmet i koordinatform.

DSC-egenskapen fungerar inte förrän det individuella sjöradionumret (MMSI-numret), som beviljats genom tillståndsförfarandet, har programmerats i telefonen. I så fall finns båtens MMSI-nummer även i tillståndet för fartygsradio. Samma MMSI-nummer används i maritima VHF/DSC-radiotelefoner, EPIRB-nödsändare samt AIS-sändare för att individualisera fartygsstationen i fråga.

Vissa maritima VHF-handradiotelefoner är försedda med DSC-funktionen. Om det finns en handtelefon försedd med DSC-funktionen i båten ges telefonen ett eget nummer som avviker från fartygets egentliga MMSI-nummer.

MMSI-nummer med prefix 230 ska programmeras i fartygets alla fastmonterade VHF/DSC- och MF/HF-radiotelefoner, EPIRB 406 MHz nödsändare och AIS-sändare.

MMSI-nummer med prefix 8230 ska programmeras i maritim VHF/DSC-handradiotelefon. Varje sådan handradiotelefon behöver ett eget MMSI-nummer med prefix 8230.

Om du ansöker om ett radiotillstånd för en utrustning som redan är kodad med sjöradionumret, uppge numret i ansökan. Alla radiosändare ombord på ett fartyg bör använda det sjöradionummer som är antecknat i fartygets radiotillstånd.

Om utrustningens MMSI-nummer är kodat i ett annat land, måste utrustningen omkodas. I flesta utrustningarna kan användaren inte själv omkoda sjöradionumret utan omkodningen kan göras endast av importören eller auktoriserad service.

I Traficoms publikation "Handbok i radiotrafik för radiooperatör med kusttrafikcertifikat" finns mer detaljerad information om maritim radiokommunikation, radiotillstånd och behörighetsbevis.