Ansvar för luftfartygs luftvärdighet

Enligt luftfartslagen och EU:s förordning om luftfartygsunderhåll ansvarar ägaren för luftfartygets luftvärdighet. Om luftfartyget har en i luftfartygsregistret införd användare, övergår ägarens ansvar på den i registret införda användaren. Även i ett hyresavtal kan avtalas att ansvaret överförs på den som hyr luftfartyget. Ur pilotens synvinkel kan ett luftfartyg anses vara luftvärdigt om de dokument som ska medföras i luftfartyget under flygning är i kraft och om det inte finns sådana tydliga fel som inte har överförts på tillbörligt sätt. Ur ägarens synvinkel är saken inte alls så enkel.

Ett luftfartyg är luftvärdigt endast om alla underhållsarbeten enligt underhållsprogrammet har utförts i tid. Det är inte obligatoriskt att i loggboken för ett luftfartyg i privat bruk anteckna när följande underhållsåtgärd ska vidtas, dvs. när luftvärdigheten upphör. Därmed kan piloten egentligen inte veta om luftfartyget är luftvärdigt eller inte. Ägaren ansvarar för att luftfartyget inte används om det inte är luftvärdigt.

Luftfartyget är inte luftvärdigt om dess underhållskrav omfattar till exempel oljebyte med 120 dagars mellanrum och det har gått över 120 dagar sedan det föregående oljebytet (och sedan man fått ett underhållsintyg över bytet). Luftfartyget är inte heller luftvärdigt om underhållskraven omfattar exempelvis byte av bromsvätskor vart fjärde år och det har gått över fyra år sedan det föregående bytet av bromsvätskor, även om det årliga underhållet har utförts för bara en vecka sedan.

I motsats till vad man ofta tror är underhållsorganisationen inte ansvarig för luftfartygets luftvärdighet. Underhållsorganisationen ansvarar endast för luftvärdigheten av det arbete som ägaren har beställt och organisationen har utfört. Ägaren ansvarar för att alla underhållsarbeten har utförts i tid, dvs. för att beställa alla behövliga underhållsarbeten och förvara underhållsintygen i dokumentationen om underhållet. Detta kallas för förvaltning av den s.k. fortsatta luftvärdigheten. Om ägaren endast har beställt ett årligt underhåll, men inte arbeten som ska utföras vart fjärde år, utför underhållsorganisationen enbart de årliga underhållsarbetena. Det är möjligt att kunden vill beställa arbetena som ska utföras vart fjärde år av någon annan underhållsorganisation eller vid en annan tidpunkt, och ägaren ansvarar för att luftfartyget inte används innan arbetena har utförts.

Luftfartygets ägare ansvarar också för att ett underhållsprogram (som omfattar alla underhållskrav som gäller luftfartyget) har utarbetats för luftfartyget samt för att underhållsprogrammet uppdateras. Ett separat underhållsprogram behövs, eftersom underhållslistan i luftfartygets underhållshandbok vanligtvis inte innehåller alla underhållskrav som gäller luftfartyget. Exempelvis kan en myndighet utfärda sådana luftvärdighetsdirektiv som förutsätter upprepade inspektioner. Luftfartyget har också kunnat förses med någon utrustning med underhållskrav, såsom en nödradiosändare. Det är också möjligt att det på luftfartyget har utförts något ändringsarbete som har egna underhållsanvisningar.

Ändringarna kan medföra ändringar i underhållslistan i luftfartygets underhållshandbok. Exempelvis en höjning av startmassan kan förkorta intervallet mellan utmattningskontroller av konstruktionerna. Likaså förutsätter till exempel byte av en propeller till en annan propellertyp naturligtvis också att underhållskraven ändras till de krav som gäller propellertypen i fråga. Alla dessa sammanställs i underhållsprogrammet, utifrån vilket man kan göra upp en uppföljning av underhållstidpunkterna för luftfartyget. Av uppföljningen framgår hur länge luftfartygets luftvärdighet är i kraft och hur mycket tid som återstår innan ett visst underhållsarbete ska utföras. Utifrån uppföljningen av underhållstidpunkter kan ägaren se vilka underhållsarbeten som ska beställas till följande underhållstillfälle för att luftfartyget ska få tillräckligt med luftvärdighetstid.

Förordningen om luftfartygsunderhåll ger ägare av Part-ML-luftfartyg i privat bruk möjlighet att själva godkänna underhållsprogrammet. Att godkänna underhållsprogrammet på eget ansvar minskar byråkratin och kostnaderna, men förutsätter att ägaren sätter sig in i underhållskraven i högre grad än tidigare.

Ägarens ansvar innebär ett verkligt ansvar som i extrema fall kan konkretiseras som skadeståndsansvar för följderna av en olycka, ifall ägarens vållande eller oaktsamhet kan konstateras ha inverkat på uppkomsten av olyckan. Det återstår att se hurdan rättspraxis kommer att bli i framtiden.

Ägaren kan överföra ansvaret för att utarbeta och uppdatera underhållsprogrammet samt för förvaltningen av den fortsatta luftvärdigheten på en godkänd organisation som svarar för fortsatt luftvärdighet. Detta förutsätter att ett avtal ingås med organisationen i fråga. Det kan vara till hjälp att anlita en mekaniker eller en annan person som kan anses vara en sakkunnig för att förvalta luftfartygets fortsatta luftvärdighet, men det är entydigt ägaren som ansvarar för att bedöma de anlitade personernas sakkunnighet i fråga om förvaltning av den fortsatta luftvärdigheten samt för vad dessa personer gör.

En godkänd organisation som svarar för fortsatt luftvärdighet (CAMO, dvs. continuing airworthiness management organisation) har en koncession som beviljats av en myndighet i en EU-medlemsstat. Koncessionens nummer innehåller medlemsstatens kod på två bokstäver, bokstavskombinationen CAMO och koncessionens nummer, som vanligtvis består av fyra siffror (till exempel FI.CAMO.0001). Även en kombinerad luftvärdighetsorganisation, dvs. en organisation som svarar för fortsatt luftvärdighet och underhåll (CAO), är möjlig. Då innehåller koncessionens nummer bokstavskombinationen CAO i stället för CAMO.

Registrering av luftfartyg och dokument som ska medföras i luftfartyget under flygning

Enligt luftfartslagen ska ägaren inom 14 dygn underrätta myndigheten om förändringar i . Om anmälan inte har gjorts, kan Transport- och kommunikationsverket förbjuda användningen av luftfartyget.

Om luftfartyget blir kvar i samma stats register, förblir luftvärdighetshandlingarna i kraft också vid ägarbyte. Den nya ägaren ska dock utarbeta ett nytt underhållsprogram för luftfartyget. I det nya underhållsprogrammet ska man beakta de krav som beror på verksamhetens art och uppdatera uppgifterna om ägaren och den som svarar för luftvärdigheten.

Om luftfartyget registreras i en annan stats register, ska ägaren ansöka om ett nytt och för luftfartyget hos myndigheten i den nya registreringsstaten, samt om ett  om ett sådant behövs för luftfartyget. För luftfartyget ska också tecknas de obligatoriska försäkringarna som EU:s förordning om luftfartsförsäkring förutsätter.

Luftfartygets pilot ansvarar för att använda luftfartyget enligt anvisningarna i den godkända flyghandboken, utföra inspektioner före flygningen för att upptäcka eventuella brister i luftvärdigheten samt för att underrätta den som svarar för luftvärdigheten och/eller den som underhåller luftfartyget om de upptäckta bristerna i luftvärdigheten. Luftfartyget får inte användas om bristerna inte har åtgärdats eller skjutits upp för att åtgärdas senare i enlighet med den godkända minimiutrustningslistan.

Fel på ett Part-ML-luftfartyg i privat bruk kan också skjutas upp av luftfartygets pilot om det är fråga om fel på icke-obligatorisk utrustning och med samtycke av den som svarar för luftvärdigheten (=CAMO/CAO eller ägaren) i fråga om andra fel.

Sådana fel på luftfartyget som allvarligt äventyrar flygsäkerheten ska åtgärdas innan luftfartyget flygs igen.

Den som underhåller luftfartyget ansvarar för att utföra de arbeten som den som svarar för den fortsatta luftvärdigheten beställer samt för luftvärdigheten för det arbete som den utför. Den som underhåller luftfartyget ska utfärda ett underhållsintyg över sitt arbete. I intyget ska specificeras vilka arbeten som har utförts, vilka av de beställda arbetena som eventuellt inte har utförts och vilka anvisningar som har använts för att utföra underhållet.

Specifikationen ska vara tillräckligt noggrann för att det vid en senare granskning av dokumentationen om underhållet inte ska råda oklarhet om vilka arbeten som har utförts, eftersom den som svarar för och granskar luftvärdigheten ska kunna utreda flygvärdighetssituationen på basis av dokumentationen. Luftvärdighetsdokumenten för begagnade delar och komponenter ska också lämnas till den som svarar för den fortsatta luftvärdigheten, eftersom denne är skyldig att förvara dem.

Enligt förordningen om luftfartygsunderhåll ska den som underhåller luftfartyget ha tillgång till gällande tillämpliga underhållsanvisningar och endast dessa ska användas när underhållet utförs. Sådana anvisningar är de anvisningar som en behörig myndighet eller EASA har fastställt, luftvärdighetsdirektiv (AD) samt anvisningar som har publicerats av innehavaren av ett typgodkännande, innehavaren av ett kompletterande typcertifikat eller annan konstruktionsorganisation som har godkänts i enlighet med Del 21, dvs. förordningen om typgodkännande. Konstruktionsorganisationens koncessionsnummer har formen EASA.21J. (koncessionens nummer).
Typgodkännandet kan gälla spantet, en motor eller en propeller, så dessa kan ha sådana innehavare av typgodkännande som avses i förordningen om typgodkännande. Kompletterande typcertifikat (STC) kan finnas för olika ändringar i luftfartygets typkonstruktion, vars innehavare kan vara någon annan än innehavaren av typcertifikatet. Alla dessa ska ha en konstruktionsorganisations koncession. Dessutom kan en godkänd konstruktionsorganisation inom ramen för sin koncession konstruera små ändringar och reparationer. De underhållsanvisningar som dessa har publicerat är alltså godkända. Vem som helst kan konstruera små ändringsarbeten och reparationer samt ansöka om godkännande för dem hos myndigheten. Sådana av myndigheten fastställda anvisningar är alltså också godkända efter det att godkännandet har beviljats.

Det bör noteras att komponenttillverkarna ofta publicerar underhållsanvisningar för de komponenter som de har tillverkat. Sådana tillverkare har i allmänhet inte en konstruktionsorganisations koncession, vilket innebär att de inte heller har samma ansvar för anvisningarna och deras kvalitet, och i synnerhet inte ansvar för att anvisningarna lämpar sig för en viss luftfartygstyp. Sådana anvisningar får därför inte användas vid underhåll av luftfartyg, om inte innehavaren av typgodkännandet eller godkännandet av annan konstruktion i sina egna anvisningar hänvisar till sådana anvisningar. I detta fall tar innehavaren av godkännandet av konstruktionen ansvaret för innehållet i anvisningarna. I allmänhet ger innehavaren av godkännandet av en konstruktion dock helt egna underhållsanvisningar, som innehåller underhållsanvisningar för alla komponenter som ingår i konstruktionen.

Innehavaren av ett konstruktionsgodkännande − dvs. innehavaren av ett typgodkännande, ett kompletterande typcertifikat eller ett ändrings- eller reparationstillstånd − ansvarar för konstruktionens fortsatta luftvärdighet från godkännandet ända tills det sista luftfartyget enligt konstruktionen har slutgiltigt tagits ur bruk. Innehavaren av konstruktionsgodkännandet ska alltså ta fram de anvisningar som behövs för att upprätthålla luftfartygets fortsatta luftvärdighet, följa upp erfarenheter av användningen av produkten och vid behov uppdatera anvisningarna.

Förordningen om luftfartygsunderhåll förutsätter därför att alla parter som arbetar med luftvärdighet underrättar innehavaren av konstruktionsgodkännandet och myndigheten om sådana upptäckta faktorer som äventyrar flygsäkerheten. Det är också rekommendabelt att underrätta innehavaren av konstruktionsgodkännandet om andra problem med underhållet för att förbättringar ska kunna göras.
Om en innehavare av ett typgodkännande förlorar sin koncession som konstruktionsorganisationen beviljat honom eller henne och således inte längre är förmögen att ansvara för sina förpliktelser (och ingen annan organisation tar ansvaret för typkonstruktionen), ska myndigheten vidta åtgärder för att återkalla typgodkännandet. Användningen av luftfartyg av den typ som blivit utan innehavare efter återkallande av typgodkännandet kan dock fortsätta i privat bruk med de anvisningar som har angetts i den särskilda specifikationen för luftvärdighet (SAS) som ersätter typcertifikatets uppgiftsblad. Ett luftfartyg vars typgodkännande har återkallats får inte användas för förvärvsflygverksamhet, dvs. kommersiell verksamhet.