Fordonskategorier

Fordon i kategori M och N (bil) är för person- eller godstransport eller för en bestämd specialuppgift tillverkade motordrivna fordon som har minst fyra hjul eller band och vars högsta konstruktiva hastighet är högre än 25 km/h. 

Fordon i kategori M1 (personbil)  

Fordon tillverkade för persontransport och som har plats för högst åtta personer utöver föraren.

Fordon i kategori M2 och M3 (buss) 

Fordon tillverkade för persontransport och som har plats för fler än åtta personer utöver föraren. Totalmassan är högst 5 ton för fordon i kategori M2 och större än 5 ton för fordon i kategori M3.

Fordon i kategori N1 (paketbil) 

Fordon tillverkade huvudsakligen för godstransport och som har en totalmassa på högst 3,5 ton.

Fordon i kategori N2 och N3 (lastbil) 

Fordon tillverkade huvudsakligen för godstransport och vars totalmassa är större än 3,5 ton. Totalmassan är högst 12 ton för fordon i kategori N2 och större än 12 ton för fordon i kategori N3.

Husbilar är fordon i kategori M som har tillverkats för ett särskilt ändamål och där boendemöjligheterna inbegriper minst följande ordentligt fastsatta utrustning:

1. sittplatser och bord som kan vara lätta att avlägsna,
2. sovplatser som kan göras om av sittplatser, 
3. kokmöjligheter,  
4. förvaringsutrymmen.

Fria från bilskatt är husbilar vars egenmassa är minst 2 500 kilogram och där inkvarteringsutrymmets inre höjd är minst 1,85 meter på ett område vars bredd är minst 0,4 meter och längd minst 1,30 meter i bilens längdriktning. Utöver den utrustning som anges ovan ska bilens inkvarteringsutrymme dessutom vara utrustat åtminstone med ett ordentligt fastsatt kylförvaringsutrymme och värmeaggregat för inkvarteringsutrymmet.

Fordon i kategori L omfattar motordrivna två-, tre- och fyrhjuliga fordon, inklusive motoriserade cyklar, två- och trehjuliga mopeder, två- och trehjuliga motorcyklar, motorcyklar med sidovagn, lätta och tunga fyrhjulingar för väg samt lätta och tunga fyrhjulingar. 

Nedan ges några exempel på klassificeringsgrunderna för fordon i kategori L. Det finns en  över alla befintliga kategorier (på finska). 

Mopeder och motoriserade cyklar

Motorcyklar

Motorcyklar (kategori L3e) är tvåhjuliga motorfordon i vilka motorn har en slagvolym som är större än 50 cm3 om det är fråga om en förbränningsmotor, och vars högsta konstruktiva hastighet är högre än 45 km/h.

Mopedbilar och tunga fyrhjulingar

1. fordon tillverkade för transport av en eller flera personer eller gods som är utrustade med pedaler eller vevanordningar och som också kan ha en elmotor med en effekt på högst 250 watt, förutsatt att motorn fungerar endast vid trampning och kopplas ur funktion senast när hastigheten stiger till 25 km/h,
2. sparkcyklar eller andra motsvarande fordon utan motor, om det på grund av storleken eller användningsändamålet är påkallat att kräva att fordonet uppfyller kraven på reflektorer, strålkastare och lyktor och andra viktiga säkerhetskrav som gäller cyklar.

Andra fordon med elmotor än cyklar med elassistans och fordon i kategori L, vars motor har en märkeffekt på högst 1 kilowatt och vars konstruktiva hastighet är högst 25 km/h. Lätta elfordon omfattas av kraven för fordon utan motor.

Tekniska krav från och med den 1 januari 2024: 

Traficoms föreskrift om tekniska krav för transportrobotar:

• Mått:
  • Höjd 80 cm, bredd 65 cm och längd 80 cm (i måtten beaktas inte den flexibla stång som monterats för säkerhetsflagga, reflektorer eller lyktor).
• Massa:
  • 70 kg när den konstruktiva hastigheten är högst 6 km/h.
  • 35 kg när den konstruktiva hastigheten är över 6 km/h.
• Obligatoriska lyktor:
  • Lykta som visar vitt ljus framåt och rött ljus bakåt. Ska vara på alltid vid körning.
  • Får ha körriktningsvisare.
  • Även andra lyktor som förbättrar synbarheten är tillåtna.
• Reflektorer
  • Ska ha främre reflektorer, sidoreflektorer och bakre reflektorer.
  • Den främre reflektorn och sidoreflektorn får vara vit eller orangegul.
  • Den bakre reflektorn får vara röd eller orangegul.
  • Får vara utrustat med andra reflektorer eller annat reflekterande material som förbättrar sikten.
• Ljudsignalanordning
  • Kravet på anordningen finns i fordonslagen.
  • Ljudets maximala styrka 75-95 dB(A) mätt från ett avstånd på 2 m och en höjd på 1 m.
  • Bestämmelser om användningen finns i vägtrafiklagen.
• Bromsar
  • Elmotorer får vara bromsanläggningar.
  • Fordonet måste kunna stanna och förbli stillastående
    • om den kolliderar med en person eller ett hinder
    • om fordonet inte längre befinner sig inom den planerade driftsmiljön för automatiserat körsystem
    • om ett fel eller en funktionsstörning som rör styrsystemets säkerhet upptäcks
    • om en stoppsignal ges till fordonet.
  • Bromsarna får inte påverka enbart fordonets bakhjul eller valsar.
  • Ett lätt automatiserat fordon för godstransport vars konstruktiva hastighet är över 6 km/h ska ha ett reservbromssystem.

Kraven i 29 a § i fordonslagen

• Den konstruktiva hastigheten högst 15 km/h.
• Elmotorernas sammanlagda nominella märkeffekt högst 1,00 kW.
• Till mått och massa sådan att den inte orsakar fara.

Transportroboten ska även ha

• en pålitlig och funktionssäker styrinrättning
• en färdbroms
• däck och fälgar eller band eller medar som motsvarar den belastning de utsätts för
• ett brandsäkert bränsle- och elsystem
• behövliga strålkastare och lyktor, reflektorer och reflekterande identifieringsskyltar
• ljudsignalanordning
• backningsanordning.

Kraven i 52 § i vägtrafiklagen

Enligt vägtrafiklagen får transportrobotar köras på en gångbana.

• Gående ska lämnas fri passage.
• När ett fordon körs på en gångbana ska särskild försiktighet iakttas.
• Fordonets hastighet ska anpassas så att det inte medför fara eller olägenhet för fotgängare.

Dessutom ska alla krav i vägtrafiklagen som gäller fordon beaktas.

Ett besiktningsställe godkänner på basis av ett utlåtande som utfärdats högst sex månader tidigare av en landsomfattande registrerad museifordonsförening som museifordon ett fordon för vilket det har förflutit minst 30 år sedan utgången av tillverkningsåret och som har hållits i ett skick som motsvarar originalskicket eller restaurerats eller konserverats på behörigt sätt. 

Fordon i kategorierna T och C är motordrivna fordon med hjul eller band som är avsedda att användas inom jord- och skogsbruk och som klassificeras på följande sätt:

1. hjultraktorer i kategori T1 och bandtraktorer i kategori C1, vars minsta spårvidd inte understiger 1 150 millimeter och vars vikt i olastat och körklart skick överstiger 600 kg, 
2. hjultraktorer i kategori T2 och bandtraktorer i kategori C2, vars minsta spårvidd understiger 1 150 millimeter och vars vikt i olastat och körklart skick överstiger 600 kg, 
3. hjultraktorer i kategori T3 och bandtraktorer i kategori C3, vars vikt i olastat och körklart skick är högst 600 kg, 
4. hjultraktorer i kategori T4 och bandtraktorer i kategori C4 avsedda för särskilda ändamål.

När det gäller traktorer och släpvagnar till dem samt utbytbar dragen utrustning markeras kategorin på slutet med bokstaven ”a” om fordonets högsta konstruktiva hastighet är högst 40 km/h (t.ex. T1a) eller med bokstaven ”b” om fordonets högsta konstruktiva hastighet överstiger 40 km/h (t.ex. T1b). 

Trafiktraktor är en nationell fordonskategori för vilken den högsta tillåtna hastigheten är 50 km/h. Trafiktraktorer är oftast modifierade jordbrukstraktorer som uppnår en hastighet på 40 km/h. I jämförelse med andra traktorer omfattas trafiktraktorer av en serie kompletterande krav som i huvudsak gäller bromsarna och stänkskydd ovanför hjulen. 

Motorredskap är fordon som är konstruerade och tillverkade för att utföra arbete och som med hänsyn till sin konstruktion inte lämpar sig för person- eller godstransport. Exempel på motorredskap är skoplastare, lyftkranar och sopmaskiner. 

Idag räknas även dumprar, som används vid byggarbeten för transport av t.ex. jordmassor, som motorredskap. 

De vanligaste terrängfordonen är snöskotrar och fyrhjulingar som inte är godkända för vägtrafik.

Motorslädar är terrängfordon som har medar eller band. Snöskotrar är banddrivna motorslädar som väger högst 500 kg och som har plats för högst två personer utöver föraren. Tunga snöskotrar är banddrivna motorslädar med plats för högst fyra personer utöver föraren och med en egenmassa av över 0,5 och högst 0,8 ton. 

Terrängbilar (suv) och andra fordon avsedda att även framföras på väg räknas inte som terrängfordon.

Motorredskap som byggts på bilunderrede är fordon i kategori N2 eller N3 som har speciell utrustning för utförande av arbete och som inte är avsedda för transport av annan last än de redskap och den utrustning som behövs för arbetet. 

Motorredskap som byggts på bilunderrede får inte ha lastutrymmen eller lastflak avsedda för godstransport och inte heller några passagerarplatser utöver sätet bredvid föraren.

Exempel på fordon som har godkänts som motorredskap byggda på bilunderrede:

• plogbilar (kategori N3) på vilka grusflak och tipp har avlägsnats och betongvikt, snöplog och hyvelblad har monterats genom permanent fastsättning 
• kranbilar 
• lastbilar med betongpump (utan betongblandare).

Fordon i kategorierna O1–O4 (bilsläpvagnar) är släpfordon.

Bilsläpvagnar indelas i följande kategorier enligt klassificeringsvikt:

1. fordon i kategori O1 (lätt släpvagn) med en klassificeringsvikt som är högst 0,75 ton, 
2. fordon i kategori O2 med en klassificeringsvikt som är större än 0,75 ton men högst 3,5 ton, 
3. fordon i kategori O3 med en klassificeringsvikt som är större än 3,5 ton men högst 10 ton, 
4. fordon i kategori O4 med en klassificeringsvikt som är större än 10 ton.

Släpanordning är en bilsläpvagn eller ett släpfordon som är avsett att kopplas till ett annat motordrivet fordon än en bil och som inte är avsedda för person- eller godstransport eller turism.

Med tillgängliga fordon avses fordon som är speciellt konstruerade och utrustade för transport av personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet som använder rullstol.  

Tillgängliga fordon delas in i två underkategorier: litet tillgängligt fordon och stort tillgängligt fordon. 

Ett tillgängligt fordon ska ha en lyftare för rullstolar eller i stället en ramp som är sammanhängande på bredden och trygg, och vars lutning är högst 14 procent. Rampens lutning får dock vara högst 21 procent, om taxibilen har elektroniskt uppspolbara och låsbara spänningsbälten för rullstolen för att den kan röras på rampen. En tillgänglig taxibil ska ha en rullstolsplats som ska vara minst 0,75 meter bred och 1,10 meter lång. I ett litet tillgängligt fordon ska rullstolsplatsens höjd vara minst 1,40 meter och i stora tillgängliga fordon minst 1,45 meter. På rullstolsplatsen får golvets lutning innanför vara högst 1 procent med undantag av horisontalplanen där lutningen får vara framåtstigande högst 5 procent. På rullstolsplatsen får för alternativt bruk finnas säten som lätt kan vändas åt sidan och som inte får minska rullstolsutrymmet när de är vända åt sidan. Rullstolen och den som färdas i den ska på ett tillförlitligt sätt kunna spännas fast i fordonet på det sätt som det bestäms i standarden SFS 5912 eller i standarden ISO 10542-1:2012.

Öppningen som leder till rullstolsplatsen ska på golvnivån vara minst 0,8 meter bred då man mäter högst 30 millimeter ovanför golvnivån vid rullstolsplatsen. Höjden på öppningen som leder till rullstolsplatsen ska i små tillgängliga fordon vara minst 1,35 meter och i stora tillgängliga fordon minst 1,45 meter. Det ska vara lätt att tillträda bilen.