Verksamhetsmodeller för samutnyttjande av passiv infrastruktur

Småcellsbasstationers storlek, effektklasser och placering

Europeiska kommissionen har ställt krav som gäller småcellsbasstationers storlek, placering och effektklasser.

Huvudpunkterna i kraven är följande:

• En basstation ska placeras antingen utom synhåll eller installeras på sin bärande struktur på ett visuellt diskret sätt.
• Användningen eller placeringen av basstationen får inte äventyra människors hälsa och säkerhet. 
• Den synliga delen av basstationens totala volym får uppgå till högst 20 liter (antennsystemet).
• Småcellsbasstationers kan ha en effektklass på några milliwatt (installationsklass E0), 2 watt (installationsklass E2) eller 10 watt (installationsklass E10).
• I installationsklass E10 ska den lägst utstrålande delen av en antenn ha en höjd av minst 2,2 meter över en allmän gångväg för att säkerställa minst 20 centimeters avstånd mellan antennens huvudlob och människokroppen för en person som är 2 meter lång.

Ett teleföretag har rätt att placera en småcellsbasstation på ett område som ägs eller innehas av någon annan

Vid placeringen av småcellsbasstationer tillämpas lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (SVPL 229 §).

Enligt den har teleföretagen rätt att placera 

• en basstation för mobilnät, utrustning som är kopplad till basstationen, och kablar
• på ett område som ägs eller innehas av någon annan 
• i en byggnad som ägs eller innehas av någon annan (SVPL, kapitel 28).

Lagen tillämpas i situationer där småcellsbasstationen betjänar allmänna datakommunikationsförbindelser och fungerar som en trådlös accesspunkt med kort räckvidd.

Villkoren för placering ska vara rättvisa, skäliga, öppna och icke-diskriminerande

I regel behövs inget tillstånd av myndigheten för att placera eller ta i bruk en liten basstation. Undantag gäller dock för byggnader eller områden som är värdefulla eller skyddade på grund av

• arkitektur 
• historia 
• naturvärden eller
• allmän säkerhet. 

I dessa fall får småcellsbasstationen inte placeras utan tillstånd och placeringen kan förbjudas.

Teleföretagens installationsrätt grundar sig på artikel 57 i teledirektivet, vars mål är att öka byggandet av snabba nät och förtydliga praxisen i anslutning till helheten inom hela EU. 

Villkor för placering av småcellsbasstationer finns i Traficoms tjänst Nätverksinformationspunkten

Enligt lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (SVPL, 229 §) är statliga och kommunala myndigheter samt statliga affärsverk skyldiga att i Traficoms tjänst Nätverksinformationspunkten uppge en webbadress där man hittar mer information om villkoren för att placera småcellsbasstationer.

Med villkor för placering avses möjligheten att placera en småcellsbasstation i en fastighet, byggnad eller konstruktion som innehas av en myndighet, om den tekniskt lämpar sig för placeringen eller om den behövs för att ansluta accesspunkten till stamnätet.

Om myndigheten är verksam i hyrda lokaler kan placeringsvillkoren avtalas separat, men ansvaret ligger ändå hos myndigheten.

Vad används uppgifterna till?

Teleföretagen använder uppgifterna om placeringsplats och tillhörande villkor för att utreda om basstationen kan placeras i en myndighets fastighet, byggnad eller konstruktion. 

Traficom använder de uppgifter som lämnas till Nätverksinformationspunkten för att övervaka att lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation följs, i enlighet med myndighetens lagstadgade uppgifter.

Ytterligare information

Definitionen av fysisk infrastruktur, det vill säga passiv infrastruktur, är enligt sambyggnadslagen bred och omfattar mycket olika konstruktioner och strukturer. Enligt lagen avser fysisk infrastruktur strukturer, konstruktioner och byggnader samt delar av sådana, som är avsedda att rymma delar av ett nät utan att de själva blir en aktiv del av nätet.

Exempel på fysisk infrastruktur är till exempel skyddsrör, kabelkanaler, inspektions- och kabelbrunnar, kopplingsskåp, stolpar, master, torn, antennsystem och byggnader, i synnerhet byggnadernas yttre ytor. Däremot räknas kablar, fiberledningar eller svartfiber inte som fysisk infrastruktur enligt denna definition. Hushållsvattennät omfattas inte av lagens tillämpningsområde och därför omfattas inte heller konstruktioner, strukturer eller byggnader som hör till dem av begreppet fysisk infrastruktur.

Skyldigheten att samutnyttja passiv infrastruktur gäller nätaktörer. Sambyggnadslagen tillämpas endast om en av parterna i samutnyttjandet är ett kommunikationsnät.

De olika nätens lämplighet för samutnyttjande varierar. I samarbete med nätaktörerna har man definierat vilka delar av nätet som ingår i den passiva infrastrukturen som kan samutnyttjas och vilka ramvillkor som gäller för utnyttjandet av konstruktionerna.

Följande steg ingår i processen för samutnyttjande av passiv infrastruktur:

1. Planering: I planeringsfasen för infrastrukturen utvärderas olika genomförandealternativ. Planeringen av hur lämpligt det är att använda passiv infrastruktur ingår i allmänhet i nätaktörens projekt- eller förplaneringsskede för infrastrukturen. I planeringsskedet utreds möjligheterna till samutnyttjande och sambyggnad av passiv infrastruktur. Till planeringsskedet hör också att utreda praxis för placering, planläggning, tillståndsförfaranden samt placeringsavtal i fråga om fysisk infrastruktur.
2. Utredning av utbudet: Det utreds vilka aktörer som är verksamma i området och huruvida det förekommer passiv infrastruktur i det önskade området. En enkät om utbudet av passiv infrastruktur genomförs bland tillbörliga aktörer.
3. Begäran om samutnyttjande och besvarande av den. Nätaktören skickar en skriftlig begäran om samutnyttjande av en komponent i den fysiska infrastrukturen till den som äger den passiva infrastrukturen. Ägaren till den passiva infrastrukturen besvarar skriftligen på begäran om samutnyttjande.
4. Avtal om samutnyttjande: Mottagaren och avsändaren av begäran om samutnyttjande kommer överens om samutnyttjande av en komponent i den passiva infrastrukturen, inklusive ansvar och skyldigheter. En nätaktör kan vägra att bevilja nyttjanderätt till sin fysiska infrastruktur på vissa grunder enligt sambyggnadslagen.
5. Livscykeln för samutnyttjande av infrastrukturegendom. Samutnyttjande av passiv infrastruktur inleds enligt det avtal som har ingåtts. De aktörer som avtalat om samutnyttjande ansvarar för att upprätthålla den passiva infrastrukturen samt den komponent som placerats där. Samutnyttjandet av den passiva infrastrukturen avslutas på det sätt som fastställs i avtalet.

När det gäller kommunikationsnät omfattar processen för samutnyttjande även marknadsföring och försäljning. Byggandet och den tillhörande efterfrågan på passiv infrastruktur uppstår genom marknadsföring och försäljning av anslutningar. Detta görs simultant med de inledande faserna i processen för samutnyttjande av passiv infrastruktur. Först när man har uppnått försäljningsmålet för anslutningar i området fattas beslut om att bygga nätet och inleda projektet, och man är redo att ingå avtal och ansöka om tillstånd. 

I sambyggnadslagen är samutnyttjande av passiv infrastruktur en huvudregel. Samutnyttjande av infrastruktur förutsätter att nätaktören gör en skriftlig tillgänglighetenkät. Nätaktören ska i sin enkät beskriva behovet, användningsändamålet och projektet med tillhörande tidtabeller. Begäran ska vara specificerad. En nätaktör får vägra upplåta nyttjanderätt till sin fysiska infrastruktur endast på någon av följande grunder: 

1. den fysiska infrastrukturen är tekniskt olämplig för samutnyttjande,
2. nätaktörens eget bruk eller rimliga framtida behov,
3. äventyrande av den allmänna eller nationella säkerheten,
4. andra tjänster som tillhandahålls i samma fysiska infrastruktur äventyras.

Nätaktören ska skriftligen besvara tillgänglighetsenkäten inom en månad från att ha mottagit den och motivera ett eventuellt avslag. 

I samarbete med nätaktörerna har god praxis fastställts för dem som lämnar tillgänglighetsenkäter och för mottagarna av dem.

Områdesplaneringen är en central del av planeringsprocessen. I planläggningen bör man beakta de områdesbehov som byggandet av passiv infrastruktur kräver och placeringen av de konstruktioner som olika nät kräver.

Den gemensamma planeringen bör inledas tillräckligt tidigt och man bör sträva efter att hitta lösningar som betjänar alla nät så bra som möjligt. Särskild uppmärksamhet bör också fästas vid planeringen och placeringen av master och annan infrastruktur som mobilnätet behöver.

Tillståndsförfarandet för byggande av passiv infrastruktur fastställs i flera olika lagar. Lagstiftningen bestämmer till stor del om tillvägagångssätten. För att utveckla dessa verksamhetssätt har rekommendationer tagits fram i samarbete med kommuner och nätaktörer.

Alla olevissa infograafeissa on kuvattu, mitä toimenpiteitä edellytetään sekä maanpäällisen että maanalaisen infran sijoittamisessa.

Lupamenettelyt

Maanomistajan luvat ja sopimukset sijoituksesta

Sijoittamisoikeus

Maanpäällisten laitteiden (esim. puistomuuntamo) rakentamiseen liittyvät keskeiset lupamenettelyt

Voimajohtojen läheisyydessä

Kulttuuriympäristöt

Luonnosuojelualueet

Despron selvitys yhteisrakentamisen kustannusvaikutuksista sekä lupamaksuista.

Ett separat avtal ingås alltid om samutnyttjande.

Denna rekommendation om avtalsvillkor är en del av det arbete som utförs av expertgruppen för passiv infrastruktur vid Transport- och kommunikationsverket Traficom. Syftet är att utveckla verksamhetsmodeller för att öka sambyggande och samutnyttjande av passiv infrastruktur. Expertgruppens arbete syftar till att skapa god praxis för efterlevnaden av skyldigheterna enligt sambyggnadslagen samt att underlätta samarbetet mellan aktörerna. 

Hanteringen av ändringssituationer gäller situationer där det uppstår behov av ändringar i passiv infrastruktur eller i de kablar och anordningar som placerats i den, till exempel till följd av väg- eller gatuarbeten.

Rejlers Finlands rapport: Hantering av ändringsituationer för passiv infrastruktur (pdf, på finska)